Finland vinner VM.

Väljer att ta en dags semester ifrån att försöka reflektera över vad som hänt och händer runt om i idrottens värld och helt enkelt bara delge vad som först kommer upp i huvudet,och det är nog milt sagt några ganska färgade åsikter,även om den uns sanning nog kan spåras i dem.
Det blir ju lätt så när man som finländare ställs emot Sverige i en VM-final,men hur jag än vänder och vrider på det så känns det så sjukt bra inför finalen,normalt sett är man alltid nervöst medan det nu känns osannolikt att inte det andra guldet genom tiderna ska komma,precis som sist står Sverige på andra sidan isen.

Man blir så där medtagen så man vare sig kan eller vill se objektivt på det hela,svenska hockeyspelare är bara en grå massa,stöpta i samma form (ok Lidström du skulle kunna misstänkas ha en finländsk förälder).

Medan det finska hockeyfenomenet fått fram såna extremt älskvärda personligheter som Saku Koivu,Jere Karalahti och Esa Tiikanen,helt enkelt såna killar som inte går att finna i Sverige.
Det blir lite klassisk "de goda mot de onda"-feeling över det hela,för när till och med tjeckerna lagt ner sin ryggsäcks-hockey är det svenska styrspelet hockeyns sista farsot att besegra.
Dels är det så skönt att Finland för en gångs skull inte varit så där överlägsna tidigt i turneringen man oftast är,för innan Rysslandmatchen var det inte speciellt mycket mer än transportsträcka där vi till och med bjöd vår mest älsvärd nordenbroder Danmark på en poäng.

Jalonen har verkligen lyckats få till ett kollektiv som fungerar som en enhet och man märker verkligen att inställningen är precis den man kan önska,laget bara njuter av den här finalen.
Finns liksom ingen mättnad av att vara där och laget räds nog definitivt inte Tre Kronor,känslan är lite av att de insett för länge sedan att Sverige inte är den där stormakten i hockey längre.

Sen kanske det inte går att undvika att tänka tillbaks på en del vändningar i stora sammanhang och det kanske mycket väl kommer dyka upp på isen på söndag,dock är jag övertygad om att man vet att man är ett bättre lag i grunden.

Sen har ju lejonen Mikael Granlund,han har väl ungefär lika mycket talang och hockey i sig som hela det svenska laget,och epitetet den nya Koivu är givetvis ett gigantiskt ok att bära men man börjar snart undra om det inte kan komma att slå in en vacker dag.

Om han nu väljer Minnesota nästa säsong så får han gälla som favorit till Calder trophyn trots sin ännu avsaknad av en fysik som krävs för att bli absolut störst där borta,Scheen,Gudbransen och Johansen får ursäkta.

Dock oroar det lite att de senaste säsongernas mest hypade blåvita spelare som Joensuu,Osala och Pesonen inte tagit det steget som verkade oundvikligt utan fått harva i farmarligorna,till skillnad mot svenska mer limiterade spelare som Tedenby och Pääjärvi faktiskt spelat till sig tröjor borta i Amerika.

Men i slutänden vinner alltid klass och man kan ju konstatera att det motvända gäller i KHL,  Bars Kazan borde väl snarare spela i FM-ligan kan man tycka.
En annan aningen skrattretande detalj är annars det svenska mediedrevet,när dom efter matchen mot Ryssland skulle intervjua diverse finländska spelare och envisades med att ta upp vad dom kände för Viktor Fasth!!?

Vad fan liksom killen är snart en 30-åring som gjort ETT bra slutspel för AIK i sin karriär,jämför det med Vehanens utmärkelse till KHLs bästa målvakt förra säsongen.Och hur gärna svenska fans vill så är den enda likheten vi kan finna att bägge är late bloomers,kom igen Fasth kan få öppna båsdörren i bästa fall till Petri.Så Jalonens krigare måste undra,står Sverige och faller så mycket med Fasth då har dom problem,boom tack för den svenska journalister liksom.

Som vanligt har Finland ett ruggigt powerplay,(bara Latvia har bättre stats)...23 % att jämföra mot 18% för deras motståndare...och det är som vanligt en viktig faktor,dessutom bygger traditionellt finskt spel på mera fart än svenskt så vi får väl hoppas på en del minuter när dom inte hinner med.
Statistiken i  boxplay talar också sitt tydliga språk,Finland är bättre och även en mer betydelselös statistik  som cementerar det där "goda mot onda" är publikligan,Finland har dragit 9216 i snitt mot mera B-VMs-aktiga 6607 stycken för Mårts mannar.

Ingen av lejonens spelare var med vid det senaste guldet och även om det kanske inte kommer innehålla lika legendariska namn när man minns tillbaks om några år så unnar man i alla fall Niko Kapanen ett guld,vet inte hur många gånger han vunnit denna turnerings plusminus-liga.

Så känslan är unison,det blir guld och ishockeyn får segra för en gångs skull på söndag.
Allt det här är sånt som poppar upp i en sjukt färgad hjärna,men det är det som är så skönt att få vara och det kommer inte ändra efter kl 23 på söndag.